moments in life.

Amandas perspektiv.

Han kollar på mig med det mest underbara leendet jag någonsin sätt
- Hello there säger han.
- hi, svarar jag lite blygt.
Jag jag skulle precis flytta mig då jag ser att ''matvagnen'' är påväg ut. Jag kollar på ''Han'' och sedan på flygvärdinnan. Tydligen så vägrar flygvärdinnan vänta med att gå ut med vagnen så jag och ''Han'' tvingas pressas ihop mot varandra. Jag känner hans andedräkt i mitt ansikte. Hela hans kropp är varm. Till min förvåning så luktar han faktiskt ganska gott.
Det känns som om hela världen går i slowmotion. Mitt hjärt börjar banka snabbare och snabbare.
Jag vågar inte möta hans blick, men ändå så lyfter jag huvudet upp och ser han. Han kollar mig rakt in i ögonen.
Jag har nog aldrig stått så här nära någon. Hans leende har gått från ett stort varmt leende till ett litet sött pinsamt leende. När vagnen passerat så trodde jag att ''Han'' skulle flytta sig direkt men istället så står han kvar. Inte en lång stund, bara några sekunder. Men det kändes som en evighet. Han kollar mig i ögonen och ler. Jag gör det samma. Det känns som om hela tiden har stannat och allt jag ville var att pressa mina läppar mot hans. Men jag kunde inte. Man kysser inte en främling.
Han tar ett steg tillbaka och jag vänder mig om och går. Men när jag kommit halv vägs till mitt bås vänder jag mig om, jag vara bara tvungen och se honom en gång till. Men när jag vänder mig om möts jag till förväning, han stod där borta vid toaletten och kollade på mig. Hans blick mötte min. Jag sänker min blick till marken och fortsätter sedan gå frammåt.
Hela min mage fylls av glädje. Jag vill skutta fram till mitt bås, men nej det skulle bara se konstigt ut.
Jag sätter mig ner i mitt bås och tar upp boken igen.
Men jag fick inte så mycket läst innan jag hör en knackning på mitt bås och ''dörren'' öppnas. Jag lyfter upp min blick från boken då jag ser ''Han'' igen. Han står och lutar sig mot båsetskant med ett litet blygt leende.
- What are you reading?
- Moby dick.
- oh, is it good?
- yeah!
- by the way, I'm Harry.
- nice to meet you Harry, I'm Amanda.
- nice to meet you to Amanda!
Han sätter sig ner brevid mig och jag känner hur jag blir alldeles varm inombords. Vi pratar om allt möjlligt, familj, liv, vart vi ska o.s.v. Efter ett tag så kollar han på mig och frågar.
- you don't really know who I'am?
- ofcourse I know, you are Harry?
- No, its not that.
- Then what is it?
Han kollar ner ett litet tag innan kollar på mig med ett leende och säger.
- nothing.
- no, what tell me? säger jag glatt och nyfiket.
- no, its nothing.
- sure?
- yeah, I'm sure.
Vi fortsätter och pratar och skrattar ända tills lampan som visar att man måste spänna fast sig tänds igen.
- I think I most go back to my seat now..
- yeah..
Han kollar på mig med en blyg blick och frågar sedan.
- can I get your number?
Jag känner hur mitt ansikte fylls med gädje.
- ofcourse!
Han tar fram sin mobil och jag säger mitt nummer. Sedan säger han hejdå, men precis innan han ska resa sig upp och gå så böjer han sig fram och ger mig en puss på kinden. Hela mitt ansikte bli rött. Han ler och går sedan.
Jag är tvungen att nypa mig själv för att se till så att jag inte drömmer.
Flygvärdinnorna går runt och ser till så att alla har stängt av mobiler, datorer mm och vi flyger närmare och närmare land. Jag kollar ut i fönstret och ser hela London. Så vackert.

Harrys perspektiv.

Efter allt kaos på flygplatsen så hade vi äntligen lyckats komma på flygplanet.
Fast det är sjukt tråkigt att vi bara ska mellanlanda i London och sedan fortsätta mot frankrike. Så vi hinner inte säga hej till våra familjer.
Tiden i flygplanet går sakta. Jag sitter och kollar ut den mesta tiden i början tills jag reser mig upp och går mot toaletten. Jag skulle precis öppna dörren till toan när den öppnas av sig själv och ut går en tjej rakt in i mig.
Hon kollar ner först, jag ser på henne att han skäms. Hon lyfter huvudet och plötsligt ser jag hennes ansikte.
Det kändes som att tiden stanna. Hon kollar på mig med hennes vackra ögon. Jag skulle kunna stirra på dem i timmar. Hennes hår var blont och lockigt. Hon var så vacker.
- Hello there, säger jag lite självsäkert även om jag var mer osäker än någonsin.
- Hi.
Jag ser matvagnen komma bakom oss och vi tvingas tryckas ihop mot varandra så att den kan komma förbi. Vi står tätt intill varandra, inte äns en centimeter är det imellan oss. Jag kan inte slita min blick ifrån henne. Hon kollar ner mot marken en liten stund tills hon lyfter blicken mot mig. Jag kollar henne rakt i ögonen. Åh vad jag vill luta mig fram mot henne, lägga min panna mot hennes och sedan kyssa henne. Men nej, det kan jag ju inte.
Jag kommer på mig själv hur fånig och läskig jag måste se ut som bara står och stirrar på henne så jag tvingar bort min blick från henne. Jag märker att vagnen har passerat, men jag vill inte flytta mig direkt. Egentligen ville jag bara står kvar där, kolla henne i ögonen, smeka hennes skind. Men ändå så tar jag ett steg tillbaka och hon vänder sig om och går.
Jag står kvar och ser henne går där ifrån, men när hon kommit en bit så stannar hon plötsligt och kollar bakåt.
Våra ögon möts, det känns precis som om vi var i någon romantisk film. Hon vänder sig om och fortsätter gå och jag går in på toan.
Det var något speciellt med henne. Jag fick en sån känsla i magen jag aldrig fått förut och jag var bara tvungen att veta mer om henne. Så efter jag varit på toa går jag och letar upp vart hon sitter. Jag står utanför och tar ett djupt andetag innan jag knackar på.
Jag ser att hon sitter och läser.
- What are you reading?
- Moby dick.
- Oh, is it good?
- yeah.
- by the way I'm Harry.
- Nice to meet you Harry, I'm Amanda.
- Nice to meet you to Amanda!
Jag sätter mig ner brevid henne och vi börjar prata, hon berättar om att hon ska till London och jobba som aoupär. Vi pratar en lång stund, hennes skratt är helt underbart. Men hon verkar inte veta vem jag är. Hon kanske inte vet att jag är Harry Styles i One Direction. Men jag var tvungen att fråga.
- you don't really know who I'am?
- ofcourse I know, you are Harry?
- No, its not that.
- Then what is it?
Jag måste tänka, så jag kollar ner i marken. Skulle jag berätta eller skulle det förstöra allt? För jag visste att jag ville träffa henne mer. Jag ville inte att det skulle ta slut nu.
- nothing säger jag glatt.
- no, what tell me?
- no, its nothing.
- sure?
- yeah, I'm sure.
Vi fortsätter och pratar ända tills lampan som visar att man måste spännafast sig tänds och jag säger att jag måste gå. Men jag var tvungen att fråga om hennes nummer innan jag går så jag gör det.
Jag kollar henne i ögonen med ett leende på läpparna och ger henne en kind puss innan jag går.
När jag har satt mig ner igen så slår det mig.
Jag har precis mött en ängel.