moments in life.

Äntligen.
Efter 12 år i skolan så har jag äntligen tagit examen. Inte nog med det, jag hade världens bästa pojkvän och världens bästa liv någonsin. Allt var perfekt. Det kunde inte bli bättre! Eller jo, om jag skulle få det där jobbet i london som aoupär. Då jävlar skulle jag bli så lycklig. Men som sagt så var det många som sökte och eftersom att jag inte har någon utbildning så... aja, det finns så många fler möjligheter!
Jag la ifrån mig min dator och bestämde mig för att gå upp ur sängen. Det hade varit en lång kväll igår och jag var fortfarande bakis.
Jag gick ner för trapporna, in i köket där min mamma stod med ett stort leende på läpparna.
- godmorgon min älskling.
- godmorgon mamma.
Jag tog fram en macka och började bre den med smör.
Mamma bara stod där och stirrade på mig med ett ännu större leende.
- ehhm, okej nu är du läskig mamma.
- förlåt gumman, jag är bara så lycklig.
- för att jag har gått ur skolan?
- ja, men inte bara det...
- nähä? varför är du så himla glad då?
- kolla din email...
- MAMMA! har du kollat min email utan att fråga?! hur visst du mitt lösenord?! fan ta dig mamma..
Jag bredde klart mackan och sparng upp för trapporna in på mitt rum och slog på datorn.
Är det vad jag tror det är?! Det är ett mail från familjen i London som behövde en aoupär! Jag klickade ivrigt på det och läste det:
Hello Amanda!
We would really like you to come and live with us, your sound like a really good girl.
Please call us so soon you see this email.
with worm hugs the smith family.
Jag kunde inte tro mina ögon! Jag hade fått jobbet! Jag sprang ner igen och kastade mig i min mammas famn.
- oh my god mamma! Jag fick jobbet, kandu fatta det? Detta är så fucking underbart.
- Jag är så lycklig för din skull stumpan!
Jag tog fram min mobil för att ringa min pojkvän och berätta nyheten!
- ahh, hallå?
- hej gubben! gissa vad?!
- vahh? vad?
- jag fick jobbet i London!!!!
det blev tyst för en liten stund.
- åhh grattis älskling! Men du kan jag ringa dig om en liten stund?..
- visst..
Jag hoppade omkring galen av glädje!
Tänk få bo i London. London! åhh, allt kommer bli så underbart. Fast att bara få träffa min baby få gånger om månaden kommer vara skit. Ett lång distans förhållade kommer vi ha. Oh shit. Ett lång distansförhållade. Det här kommer inte bli bra. fuck. Jag fick ont i magen. Riktigt ont.
Jag låg i min säg. Blundade och bara tänkte. Hur fan ska jag göra?
plötsligt känner jag en vibration i fickan. Mobilen. Det var Oskar (pojkvännen).
- hej gubben.
- hej älskling, vill bara säga att jag är så glad för din skull och om du undra varför jag inte kunde prata innan var det för det är ganska mycket att ta in.
- jag förstår.
- men hur ska vi göra?
- jag vet inte, ta en dag i taget?
- låter bra.
- mm...
det blev tyst i luren. Inte pinsamt tyst utan mer ledsamt tyst tills Oskar säger:
- jag jag träffa dig senare idag? vi behöver nog prata lite.
Jag fick en stor klump i magen. Prata. Det här var inte bra. Men jag svarade okej och vi bestämde en tid.