moments in life.

Amandas perspektiv.

- ARE YOU ALRIGHT?! WHAT'S YOUR NAME?
- A-a amada, mumlar jag tyst.

Allt blir bara mer och mer suddigt och jag kan inte tyda vad han säger. Allt jag ser är hans ögon. Jag har aldrig i hela mitt liv sätt ett par sådana ögon. Så vackra.

Han ropar på någon, han säger något om 911. Jag känner plötsligt att jag är inomhus.
Han lägger ner mig på något jag tror är en soffa. Han lägger sin jacka under mitt huvud.
Jag har fortfarande inte lyckats får bort blicken från hans ögon.
Han tar min hand, säger något. Men jag kan fortfarande inte tyda det.
Hans hand håller taight om min. Han strycker mig över kinden.
Min ögonlock blir bara tyngre och tyngre. Snart var allt svart. Men jag kan fortfarande känna hans hand i min. Precis innan jag är helt borta så hör jag ett svagt ljud som liknar det på en ambulans.

''Hans'' perspektiv.

Jag orkar verkligen inte gå ut bland fansen idag. Allt hade gått så fel idag. Inte nog med att jag hade bråkat med killarna utan också att min familj behövde mig just nu. Jag kände på mig att inspelningen inte skulle gå bra idag.
Paul följer med mig ut till bilen. Vi tar en bakväg som vi var ganska säkra på ingen skulle misstänka fanns. Såklart så ska Paul bara stanna snabbt innan vi går ut för att köpa en bakelse. Och han som skulle gå på diet...
Jag öppnar dörren ut och plötsligt ser jag en kille, en kille som slår på en tjej. Jag ropar: WHAT A FUCK ARE YOU DOING?! Medans jag börjar gå dit. Han ser mig och springer därifrån. Jag springer allt vad jag har fram till tjejen. Hon ligger ihop krumad på marken, jag lyfter upp henne. Men när jag väl lyft upp henne så ser jag. Hon såg ut som en ängel. Det känns som om tiden stannar för en stund. Jag kan inte få min blick ifrån henne.
- ARE YOU ALRIGHT?! WHAT'S YOUR NAME?
- A-a amanda, säger hon tyst och flummigt.  
Plötsligt hör jag Paul bakom mig:
- What are you doing?
- Call 911!
- What?
Jag vänder mig om och går mot honom. Jag ser att han får en chock blick och tar genast upp mobilen och börjar ringa.
Jag bär in henne och lägger henne ner, lägger min jacka under hennes huvud som stöd.
Hennes ögon drars till mina och mina till hennes. Jag tar hennes hand och kollar henne i ögonen och säger: you are going to be alright, I promies.
Hennes ögonen stängs. Jag får panik. Jag håller om hennes hand hådare än någonsin.
- Don't you dare leave me, you hear me? I won't let you go.
Ambulans männen kommer in springandes med en bår. Jag tvingas flytta mig och innan jag vet ordet av det så är hon i ambulansen. Jag springer till en av männen och ska precis fråga om jag kan följa med, men Paul stoppar mig.
- She's going to be fine. You don't have time to go with her.
- I don't care! I want to.
Jag drar mig loss från Paul men när jag vänder mig om så har ambulansen redan börjat köra. Det var för sent.