done.


Jag kunde inte sluta tänka på det.
Vad skulle han säga? skulle han göra slut?!
Klumpen i magen hade bara växt och växt efter timmarna som gått och jag kände hur tårarna började komma. Jag bara låg i min säg väntade på att den sista timmen skulle gå innan vi skullle träffas.
plötsligt knackar det på dörren och min lillasyster Lovisa siger in i rummet.
Snabbt tårkar jag bort tårarna och sätter på ett falskt leende.
- Jag hörde att du fick jobbet, grattis!
- tack sötnos, men ska jag va ärlig så vet jag inte om jag ska ta det..
- varför inte?
- svårt att förklara.
- försök?
- du är lite för liten för att förstå.
- jag är alltid för liten..
Hon går ut ur rummet lite surt.
Jag vänder mig om och kollar på ett foto som står på mitt nattduks bord.
Det är ett foto på mig och min syster. Jag minns precis när fotot togs. Det var en sommar dag för ca 5 år sedan. Att tiden gått så fort.. helt sjukt.
Jag ligger och tänker en stund i min säg. Jag vänder mig om och kollar på klockan. SHIT! Jag hade bara 15 min på mig att göra mig klar för att sticka. Jag hoppade upp ur sängen och sprang ner för att gå ut. Jag hann precis med bussen. Klumpen i magen var fortfarande kvar och den blev bara större och större. Jag hoppade av bussen och gick till parken där vi skulle träffas.
Där satt han och inte var det ett leende han hade på läpparna.
Jag satt mig brevid honom.
- vad ville du prata om?
- jag vet inte om jag klarar av långdistansförhållande..
jag kände hur tårarna började komma.
- det är därför jag tycker att du ska tacka ner till jobbet.
- tacka nej? fattar du vilken tur jag ens har att jag fick detta jobbet?
- men betyder inte jag något för dig då?
- Oskar, du betyder så jävla mycket för mig. Men detta är en livschans.
- okej så du ska bara lämna mig här? och åka till jävla London. Skit land..
- omg oskar, jag trodde du skulle va en bra pojkvän och stötta mig i detta? Men det ända du bryr dig om är dig själv. Fy fan. Asså jag är ledsam Oskar men det är slut.
Han kollar ner i marken med armbågarna på benen. Jag ställer mig upp och går där ifrån med tårar på kinden. Jag känner hur hela den klumpen i magen flyttar sig till halsen och jag känner bara för att syp.
Jag börjar små springa men överallt jag går så är det massor av folk. Konstigt mycket folk. Jag spinger och springer tills jag kommer till busshållsplatsen. Jag ser hur den bussen som jag skulle med åker förbi mig. FAN. Jag sätter mig ner på ''vänt bänken''. Plötsligt ser jag Oskar komma mot mig med tårar i ögonen. Jag låtsas inte se honom. Han går fram till mig och ställer sig framför mig.
- Snälla, ta mig tillbaka? jag gör vad som helst.
Hur mycket jag än vill säga ja så kan jag inte. Det var inte rätt bara.
- Oskar, jag är ledsen.
- fan, fan, FAN.
Han börjar skrika och sparka på saker.
- Oskar lugna ner dig!
- lungna ner mig? Du ska fan ta och lungna ner dig din jävla feta hora!
Jag kollar mig omkring. Till min förvåning så står ingen och kollar på oss. Alla står bara och skiker plötsligt.
- Du är så jävla ful Amanda. Du är helt jävla värdelös!
Jag reser mig upp och börjar gå där ifrån.
Jag försöker tränga mig igenom folkmassan och lyckas precis komma ut till vägen. Jag bestämmer mig för att ta en genväg till en annan busshållsplats. Jag små joggar framåt och svänger sedan in på en av det '' övergivna gatorna''. Jag går och går tills jag plötsligt hör något bakom mig. Jag vänder mig om men innan jag vet ordet av det så får jag en fet stor smäll i ansiktet. Jag trillar ner på marken. Precis då jag ska vända mig om och se vem det var så får jag en smark i magen och tappar luften. Allt började bli suddigt framför mina ögon. Jag hör svagt en röst som säger: jävla hora.
Strax efter det så får jag en till spark magen. Det känns som jag ska spy när som helst. Jag  vänder mig och och försöker kravla mig frammåt. Men han fortsätter att sparka på mig. Denna gången i ryggen. Men precis innan han ska slå mig för femte gången så hör jag någon ropa: WHAT A FUCK ARE YOU DOING?! Oskar springer iväg.
Jag hör fotsteg komma mot mig. Allt var väldigt suddigt men jag kan höra hur en annan kille kommer fram till mig och lyfter upp mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0